Jag har fastnat i en serie. Den heter Girls. Cliché ellerhur? Det är något speciellt med den.. Den är sådär rå, hur jag nu ska kunna förklara vad det betyder. Men den är vardagligt rå. Den har enkla(och komplicerade) händelseförlopp, den handlar om relationer, sex och kvinlig vardag. Inte alls dock som Sex and the city. Jag hade nog inte gillat den här serien förr, för förut var det något med den råa verkligheten som gav mig avsmak. För jag föredrog att titta bort från allt som fördjupade sig, som tog längre tid och långsamt analyserande. Utan det skulle vara checkt och påmålat naivt för att jag skulle nöja mig. Men nu uppskattar jag det. Det är skönt att kolla på något som känns vardagligt som omväxling. Det är något med serien som är så konstigt. Det är hur människorna interagerar med varandra. Det är så skumt men samtidigt charmigt. Ibland kan det vara helt totalt obegripligt och absurt men ibland är det fullt logiskt. Den visar en helt annan sida hos kvinnor som jag aldrig sett i en annan serie och det är förtrollande för alla kvinnor har det inom sig, för allt är inte Gossip girl och Pretty little liars -aktigt. Utan det har en annan vinkel. Serien är verkligen konstig men jag kan inte låta bli att gilla den. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kärlek ska testas, äkta kärlek kommer alltid testas. Vi har testats. Många gånger. Och det bevisar att varje val som skulle kunna slutat annorlunda, ett annat steg, ett steg längre ifrån. Tog oss bara närmare. Varje gång vi kunnat välja bort varandra...

Much tumblr, much wow.     Det finns många sätt att få utlopp, dock är det flesta jag kan komma på de mest destruktiva. Det kanske märks att jag gillar ordet "destruktiv". Det är i princip mitt favoritord, det beskriver så väl min mentalitet. ...

Varför vill man vara destruktiv? Är det ett tecken på frustration eller missbelåtenhet? Jag vill vara destruktiv. Ersätta tröstätande med cigaretter och halvfulla vinglas, dansa naken i höstnatten och riskera varje ögonblick. Är jag omättbar? Behövs ...

Smått depprimerande inlägg. Det känns så värdelöst att skriva det här. Jag skriver ju faktiskt allt igentligen i min journal(låter så extremt fult med "dagbok"). Men på något sätt så ska ju detta vara min småanonyma sträckning till allmänheten ell...

Som vanligt så var det en evighet sen jag bloggade och det har hänt en hel del under tiden, även på bara några dagar. Jag blev sådär extremt sugen på att skriva av mig för det finns som sagt mycket. Jag börjar som sagt med de lite "viktigare";   ...