Smått depprimerande inlägg.

Det känns så värdelöst att skriva det här. Jag skriver ju faktiskt allt igentligen i min journal(låter så extremt fult med "dagbok"). Men på något sätt så ska ju detta vara min småanonyma sträckning till allmänheten eller något. 

....Det kommer tillfällen då det känns verkligen som omvärlden bara suddas ut till något overkligt och drömlikt. Det händer mig väldigt ofta. Det är en obehaglig känsla eftersom jag är en person som föredrar kontroll. Jag har ett starkt kontrollbehov och gillar inte motsatsen eftersom det gör mig orolig och obekväm. Anledningarna kan vara simpla så som osimpla. Något som inte kommer diskuteras. Jag önskar att jag skulle kunna stänga av livet och tankarna för ett tag. Det har ju funkat förut och har varit väldigt skönt. Men grejen är den, att om man stänger av sig själv ett tag så kommer de undanskyfflade känslorna att dyka upp sen när man väl blir tvungen att koppla på emonationalliteten igen. Jag har börjat nå den punkten då jag snart behöver ett utlopp eller omtanke. Jag skulle föredra omtanke faktiskt. Eftersom jag har svårt att be om saker så är det svårt att be om kärlek. Och kärlek kommer ofta i olika former och ibland kan det vara obefintligt även från de källor du mest skulle önska det ifrån. 

Shit, jag tror inte jag skrivit något sådant här djupt sedan början av gymnasietiden, vilket är en evighet sen. Dock så är det bekräftelse på att jag tänker mer, vilket inte är så himla bra egentligen. Det brukar ofta resultera i ostabilitet. 

Förresten så fick jag jobbet i Lofsdalen. Tjoho. Det händer faktiskt något i livet. Tårta och konfetti och massa andra extas-känslor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kärlek ska testas, äkta kärlek kommer alltid testas. Vi har testats. Många gånger. Och det bevisar att varje val som skulle kunna slutat annorlunda, ett annat steg, ett steg längre ifrån. Tog oss bara närmare. Varje gång vi kunnat välja bort varandra...

Much tumblr, much wow.     Det finns många sätt att få utlopp, dock är det flesta jag kan komma på de mest destruktiva. Det kanske märks att jag gillar ordet "destruktiv". Det är i princip mitt favoritord, det beskriver så väl min mentalitet. ...

Varför vill man vara destruktiv? Är det ett tecken på frustration eller missbelåtenhet? Jag vill vara destruktiv. Ersätta tröstätande med cigaretter och halvfulla vinglas, dansa naken i höstnatten och riskera varje ögonblick. Är jag omättbar? Behövs ...

Som vanligt så var det en evighet sen jag bloggade och det har hänt en hel del under tiden, även på bara några dagar. Jag blev sådär extremt sugen på att skriva av mig för det finns som sagt mycket. Jag börjar som sagt med de lite "viktigare";   ...

Något jätte mysigt hände nyss. Jag råkade få bort massa text som jag redan skrivit och nu måste jag försöka återskapa detta.    Om aktivit bloggande defineras som att göra några inlägg om året så är man ju i topp trim! Nej men det har hänt på tok...