Kärlek ska testas, äkta kärlek kommer alltid testas. Vi har testats. Många gånger. Och det bevisar att varje val som skulle kunna slutat annorlunda, ett annat steg, ett steg längre ifrån. Tog oss bara närmare. Varje gång vi kunnat välja bort varandra så valde vi varandra. Helhjärtat. Och det skulle jag göra många gånger om. Oavsett hur många gånger vi kommer bli testade så väljer jag dig, för det finns ingen som jag behöver lika mycket som jag behöver dig. Det känns värt att bråka med dig. Det känns värt att bli helt skogstokig på dig för du är värd all omsorg och tid. Alla bråk, tårar och ilska. Du är värd allt. Kärlek är när du riskerar allt. När man klarar sig men ändå inte klarar sig utan personen. När jag ser dig så ser jag det vackraste jag vet. Jag ser allt. Och jag vill att du ska se allt. Bara du ska få se det ingen annan sett. 

Varför ska man jämföra sig med andra? Det finns ingen anledning att göra det. Fast ändå så gör man det. Jämför vårat utseende, matvanor, prestation med mera. Värdelöst. Man skulle duga även om man var helt värdelös. Man skulle vara helt fucking fab ändå. Man duger som man blivit skapt. 

Tumblr lär mig mer med några citat på någon minut än vad mitt 21 åriga liv gjort. 

Much tumblr, much wow.  

Det finns många sätt att få utlopp, dock är det flesta jag kan komma på de mest destruktiva. Det kanske märks att jag gillar ordet "destruktiv". Det är i princip mitt favoritord, det beskriver så väl min mentalitet. 

Så mycket som händer, tankar som går och kommer. Människor som påverkar en i några sekunder och sen försvinner bort i ett universellt vakum. Hinner knappt andas på en innan det är dags att säga hej då. 

Nej men prestation. Det ska ju vara viktigt, att prestera och tillfredställa varenda jävel. Slita arslet av sig för en gnutta beröm och sedan vilja höra mer, bli bättre och bättre när man duger som man är. Det går inte att vara övermänsklig hur mycket man än vill det. Man ska vara duktig på jobbet, kunna skryta om att man gymmar, äter bra(eller iaf inte för mycket), ser bra ut naken, hinna diska/städa/moppa mm, umgås med människor och sen ska man vara en hejjare på att vara trevligt bemötande och positiv. Förtrycka den där inre bitterfittan som pendlar mellan pms- och mensutbrott som vill äta sig fet. Man ska vara så nöjd med allt, livet ska kännas så jävla bra. Men du, kör upp den där perfekta livsstilen någonstans för den här kvinnan hinner knappt raka sig under armarna. 

Jag vet inte mer vad jag ska skriva, det mesta snurrar runt där uppe och vill inte riktigt rinna ur. 

I am out.