Much tumblr, much wow.  

Det finns många sätt att få utlopp, dock är det flesta jag kan komma på de mest destruktiva. Det kanske märks att jag gillar ordet "destruktiv". Det är i princip mitt favoritord, det beskriver så väl min mentalitet. 

Så mycket som händer, tankar som går och kommer. Människor som påverkar en i några sekunder och sen försvinner bort i ett universellt vakum. Hinner knappt andas på en innan det är dags att säga hej då. 

Nej men prestation. Det ska ju vara viktigt, att prestera och tillfredställa varenda jävel. Slita arslet av sig för en gnutta beröm och sedan vilja höra mer, bli bättre och bättre när man duger som man är. Det går inte att vara övermänsklig hur mycket man än vill det. Man ska vara duktig på jobbet, kunna skryta om att man gymmar, äter bra(eller iaf inte för mycket), ser bra ut naken, hinna diska/städa/moppa mm, umgås med människor och sen ska man vara en hejjare på att vara trevligt bemötande och positiv. Förtrycka den där inre bitterfittan som pendlar mellan pms- och mensutbrott som vill äta sig fet. Man ska vara så nöjd med allt, livet ska kännas så jävla bra. Men du, kör upp den där perfekta livsstilen någonstans för den här kvinnan hinner knappt raka sig under armarna. 

Jag vet inte mer vad jag ska skriva, det mesta snurrar runt där uppe och vill inte riktigt rinna ur. 

I am out.