Jag såg mitt gamla favorit heroin förra veckan. Och nej jag menar inte bokstavligen heroin utan poetiskt, pucko. Mitt favorit missbruk i 5 år.. Efter ett sådant långt uppehåll att få se.. Med sina egna ögon. Det gjorde ont som fan. Aldrig riktigt kunnat hålla det för sig själv. Utan bara halvt som halvt, men aldrig äga det. Alla känslor och minnen. Allt bara kom tillbaka. Massa tankar kom tillbaka. 

Stuff I Like:

Nätter

Mitt pennskrin

Nudelpasta med ost

Sexiga leenden

Värmeljus

Ståupp komik

Mjuka kyssar

Ankare

Fjärilar

Mörkt nagellack

Råslitna converse

T-shirts med geekprints

Band merchandise

Me no likey:

Målade ögonbryn

Blonda killar

Skägg

Segt internet

Folk som fuckar ur in game

:P gubbar

Farmville förfrågningar

Nerhasade strumpor

Folk som underskattar

Panikattacker

Kollade igenom mina gamla dagböcker,och ja jag skrev dagböcker, nästan varje dag i högstadiet(Fattar inte hur jag kunde misslyckas med att skriva potatisgratäng i flera år, ska gratäng vara så jävla svårt att skriva?!). Men man var ju tvungen att skriva alla smaskiga detaljer. Mitt liv handlade(/handlar?) bara om killar nästan, iallafall så var det nästan bara det jag skrev om. Eller ja... Det handlade om en kille. Och sen massa mindre betydelsefulla killar men som ändå hade en roll i det hela. Nästan hela tiden hade jag skrivit "Åh han tittade på mig jätte mycket" osv bla bla. Jag ville nog i hemlighet att alla skulle vilja ha mig. HA, så patetiskt. Några ville det iallafall. Det är ju en liten tröst! Inte helt misslyckad.

       Nostalgi.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kärlek ska testas, äkta kärlek kommer alltid testas. Vi har testats. Många gånger. Och det bevisar att varje val som skulle kunna slutat annorlunda, ett annat steg, ett steg längre ifrån. Tog oss bara närmare. Varje gång vi kunnat välja bort varandra...

Much tumblr, much wow.     Det finns många sätt att få utlopp, dock är det flesta jag kan komma på de mest destruktiva. Det kanske märks att jag gillar ordet "destruktiv". Det är i princip mitt favoritord, det beskriver så väl min mentalitet. ...

Varför vill man vara destruktiv? Är det ett tecken på frustration eller missbelåtenhet? Jag vill vara destruktiv. Ersätta tröstätande med cigaretter och halvfulla vinglas, dansa naken i höstnatten och riskera varje ögonblick. Är jag omättbar? Behövs ...

Smått depprimerande inlägg. Det känns så värdelöst att skriva det här. Jag skriver ju faktiskt allt igentligen i min journal(låter så extremt fult med "dagbok"). Men på något sätt så ska ju detta vara min småanonyma sträckning till allmänheten ell...

Som vanligt så var det en evighet sen jag bloggade och det har hänt en hel del under tiden, även på bara några dagar. Jag blev sådär extremt sugen på att skriva av mig för det finns som sagt mycket. Jag börjar som sagt med de lite "viktigare";   ...